Pappa var här i helgen, vilket var härligt! 
Första gången han såg vår "lya" (även om han sagt sen typ aug när ja flytta hit att han ska komma ner  ;)) 
Men det blev en bra helg ändå, lite mindre trevlig stund på lördagskvällen bara, men annars bra :) 
dock så verkar både han och J tyckt att man börja se sjuk och sliten ut, men som vanligt så borstar man ju bara bort det. 

Men igår så kom det tillbaka. 

Feber hade man nog haft lite grann på söndagen, men det kom väl efter sen man varit ute i kylan, tänkte jag. 

Gick till jobbet som vanligt, där man var typ 3 timmar eller nåt, innan det tog stopp. 

Orken var som bortblåst, kände mig trött, hänig och seg, ja, nästan illamående. 

O jag som typ aldrig blir sjuk heller, så varje gång nåt sånt här dyker upp vet ja knappt vad man ska göra. 

Men men, jag drog hem, var väl inte så pigg på att vara i kök, och allra helst inte försöka räkna i kassan när man knappt orkade stå på fötterna, försökte med några kunder i kassan på morgonen, men det fungerade knappt, kunde inte ens få fram summan av den enklaste växlingen!

Så J kom o sjutsade hem mig under sin lunchrast, det första jag gjorde var att gå o lägga mig under de två tjockaste täcken vi har, frös som att det vore 30 minus grader eller nåt.

Det gick som i vågor hela resten av dagen, ena stunden kändes det som vanligt, andra kunde man knappt ens hålla upp handen, som att man ska dricka något. 

O matlusten har lyst med sin frånvaro även den,

3 mackor o lite saft, var det enda jag lyckades få i mig på hela dagen igår, inte varit hungrig alls. 

Idag, 

2 timmars sömn på en hel nat, jippie! (NOT!!)

Legat o svettas och frusit o ja, ja vet inte vad hela natten, så nej, jag stannade hemma idag. 

Men klev upp med J i morse, och var lite social med henne innan hennes jobb kallade, sen var det bara för mig i gå och lägga mig igen, trodde inte man skulle lyckats somna (brukar ha SUPERSVÅRT med det efter att man varit uppe en stund) men igång med musik på mob, tror ja hörde 3 låtar eller så, sen blev det svart. 

O vaknade 2½ timme senare, hur skönt var inte det på en skala?

Men idag blir inte många knop, hjärtat jobbar till 4, sen ska iaf hon till Falun en sväng, på diatermin, men jag tror ja stannar hemma (e så skönt i sängen under täcken ist för vara ute i kylan ;))

Vi får se hur denna dag fortsätter, men jag tänker INTE röra mig mkt! 

Måndag, 

morgonen känns det som att man kunde varit utan, 

helspänd, illaående, nervös, ja, u name it. 

Men men, polisstationen väntade, gick väl bra, men jag tycker inte om att dra upp det igen, vill försöka komma vidare, försöka släppa det som varit och tänka framåt. 

Nu när man väl kommit framåt, börjat bli den man varit. 

A ja, det gick bra där iaf, var inte så långvarit , sen släppte allt på en och samma gång, vilket både va skönt och lite obehagligt på samma gång, men det lugnade sig.

Första dagen på Cz ida, handledaren visste att jag skulle komma sent, så det var ingen fara. 

Kom väl dit vid typ kvart i 10 eller nå, 

fick skåp, och rundvandring (kan säga det snurrar i huvudet än!)

sen var det slut för idag(?)

Trodde man skulle jobba dagen ut, men tji fick man visst ;)

(INTE mig emot idag!)

Så nu e man hemma och har lindat foten, som man lyckades vricka till på nån jävla isfläck på väg hem! -_-

Har iaf godis och dricka att trösta mig med ;)

Nu blir det slapp vid datan, kanske spela nåt eller nåt, bara koppla av efter dagen. 

Imorn börjar allvaret på Cz! :)

Var ju på jobbintervju idag, Jamie var med även hon. 

Allt kändes bra, var mkt lugnare än jag trodde, visst, spänd var man väl, men det kan ju tyckas att hör till ;)

Gruppintervjun klar, de skulle höra av sig under em, till alla deltagande. 

Det var 5 platser som skulle tillsättas, nej, 4, då de var iaf 99% säker på en av de sa dom. 

J åkte till jobbet några timmar, 

jag själv satt mig o pyssla lite framför tvn. 

Hon ringer nån timme senare, 

"Sitter du?" hör jag i luren, men jo, det gjorde jag. 

"De ville anställa mig, men enligt policyn kunde de ej anställa par... Jag bad de överväga att anställa dig ist, men det gick  inte.."
Där brast det, allt! 

Det är ett UNDER att jag ens fick fram ett ord, allt rasade, med tanke på en LITEN punkt jag hade vetskapen om..

"De skulle höra av sig när de överlagt, men bara så att du vet..." fortsatte hon..

Sagt och gjort, 

just när ja lagt på luren så ringde de därifrån, och sa just det som jamie redan yttrat. 

Försökte prata som vanligt, och det gick väl skapligt iaf,även om jag helst av allt bara hade velat kasta mobilen i väggen eller nå. 

Jag var så förbannad, less, irriterad, ja, ja vet inte vad jag kände då, 

ville bädda ner mig och inte kliva upp nå mer på LÄNGE(!) ,

vilket var just vad jag gjorde också, släppte allt jag höll på med och bara la mig i sängen framför nån film på datorn,försöka släppa dagen, helt. 

J kom hem efter jobbet, jag hade inte rört mig en meter på typ 2-3 timmar, hade ingen lust, ingen ork, ingenting.

Sen att man hör citatet, ur hennes egen mun, 

"Det var mig de hade bestämt sig för sen innan vi kom till intervjun..."

Tror ni man blev på bättre humör då eller?! Knappast! 

Det som irriterade mig mest, 

var just den punkten,

att hon fick jobbet, trots att hon INTE sökt det från början!!!!

Jag fattar inte hur det kan ha skett,  hur bra koll har de på papper & människor egentligen?!!

Så ja...

Hon verkar redan accepterat det, skoj för henne, absolut! 

Jag har caféet på Cozmoz framöver, där jag vet att JAG vet vad som ska göras, där jag vet att JAG kan!  

Även om jag helst av allt hade velat ha ett arbete med INKOMST! 

men men...

Nyåret var helt underbar! 
Vi var i Orsa hos några vänne och hade det trevligt med massa skratt, god mat och allmänt underbart! 

Så åkte vi hem igår, och hälsade på svärmor en sväng och firade <3 lite i efterskott :)

Sen var det bara hem o dö på soffan, tror båda var lika trötta, tog inte lång tid innan man somna direkt...

Så idag, 

J är tillbaka på jobbet efter uppehållet. 
Själv är man hemma och försöker röra sig, (vilket är lättare sagt än gjort! ) vetekudde! <3

Så får man ett mejl som dimper ner, att man ska ringa upp en person....

Självklart var han på lunch! -_-

Nerver kan man säga att man hade, då jag inte fick direkt mycket information i mejlet.

Rings upp en stund senare....

Så var jobbintervju bokad imorgon! :D

Var ju på möte på AF för några dagar sen, där ett företag var och visade upp sig, då det är ganska nytt, 

de ombad oss som var intresserade av de att skicka in cv och lite sånt, 

då vi var på plats redan där, innan ens deras annonser kommit ut på marknaden, så skulle innebörden vara aatt vi hade förtur till arbetet. 

Så vi skickade in båda två, till de yrken som föll oss i intresset,

(Kan säga det lyste i ögonen på den som höll i industribiten, då Jamie presenterade sig! ;) *Hon har ju bara typ hela alfabetet i körkortsväg, bla ;)* )

jag fick mejl några timmar senare, med bekfräftelse på att personen fått mejlet, 

"Hörs efter årsskiftet!" stod det, det kändes som att det va typ augusti eller så, SEN kom man på, att årsskiftet började kommande vecka! ;)

Så idag kom mejlet, att man tydligen gått vidare! 
Och imorgon bär det av till Falun! :)

Mycket blev FÖR mycket!

Vi tog ett break från livet och drog iväg några dagar. 
Det blev för mycket för oss båda, vi behövde få avstånd från allt som händer. 

Och några dagar på annan ort gjorde oss nog gott, hjälpte oss att koppla av,

få sova ut (för första gången sen natten till Söndagen) vilket bara det var guld värt!

Det var rätt skönt, att inte vara mitt i smeten, utan få lite distans på saker och ting. 

Men så återkom vi till stan igår, och lite julklappsutdelning + lite shopping inför imorgon stod på schemat, 

Även om jag inte har julkänsla för 5 öre, vilket nog mest beror på det eviga velande fram och tillbaka hur dagen skulle se ut, och allt annat.

Vilket resulterade i att jag la ner, allt vad planering och tankar att göra. 

Men men, 
Julafton är imorgon, vare sig man vill eller inte. 

Och den kommer spenderas med den jag älskar mest av allt, 

den som jag är så förbannat jävla glad att jag har i mitt liv! 
J <3

Men God Jul på er alla! 
Kanske slänger in ett inlägg under de kommande dagarna, det märks! 

Kram! 
A

Efter en natt av typ 3-4 timmars sömn eller så, så var det dags att gå på introduktion, på ett ställe jag kommer spendera en del tid framöver och jobba/praktisera.

(Som typ A-huset i Söderhamn)

Kan väl inte direkt påstå att jag var pigg på att gå dit, 

jag var inte pigg på nåt alls i morse, 

men bara aatt bita ihop och börja gå, 

nerverna på utsidan har jag hört uttrycks, och ja, det stämde rätt bra, 

inte pga det nya stället, utan det som hänt. 

Varje steg man tog, varje ljud som hörde, gjorde att man reagerade.

Men så såg man en av de i gruppen när man kom fram, som man fann kontakt med redan sist ja var där, så man kunde koppla av.

Jag hade sedan första gången, bestämt mig vilken av platserna jag tänkte jobba på, 

men så sas det att det stället troligtvis var fullt, så man började fundera på vilket annat ställe man skulle kunna jobba på.

Rundvandring på området, med lite guidning om vad de olika stationerna innehöll, 

sista platsen vi besökte, var där jag tänkte vara. 

Tankarna snurrade om var man skulle vara, var bombsäker på att den platsen skulle vara full, som de sa. 

MEN så var det icke! 

2 personer, skulle sluta inom loppet av en månad, så det behövdes folk!! :)

väldigt trevligt ställe, rätt lugnt och bra. 

Vi hade till starten nästa år på oss att fundera var vi ville vara. 

Men jag har redan bestämt mig! ;D
Och jag var så välkommen dit så ^^

Det kommer bli UNDERBART att ha något att göra, inte gå hemma och grubbla, sen att man får hålla på med något man tycker om, gör ju inte saken sämre direkt!

Nu då?

Jadu, koppla av, kanske sätta mig och pyssla lite en stund eller så, ja vet inte. 

Sen vid 4 kmr <3 hem, och då bär det av till Falun! :)

Kram

A

De sista dagarna hade jag absolut kunnat varit utan!!

Upp till Orsa i fredags efter att <3 sluta jobba, 

en helkväll med full flum - lovely!

Sen kom man hem  i lördags, då var det väl inget speciellt som hände,

utom att man var nära att krocka med ett rådjur , men det hann undan (bara man själv som var typ klarvaken för ett tag efter!)

Svärmor meddelade under dagen, att de ville behålla Astrid. (Chockad? jag? nej då, inte alls. *Host, harkel!*)

Lördagen avslutades i sängen, tror jag och Jamie var lika trötta båda 2, så det blev väl inte vidare sent då inte. 

Men igår....

Vår dag.... (4 månader tsm)

Så brakade helvetet lös!

Mys i soffan och allmän avkoppling hela morgonen, fram till klockan var runt 1 eller så. 

J verkade på  bra humör, och tänkte ringa en och erbjuda hjälp, men där blev svaret bara skit, och terrorisering, av både hennes och MIN telefon! (då hon ej haft pengar på sin, så lånar hon min vid samtal m.m)

Jag visste inte riktigt vad ja skulle göra, försökte tänka bort det, att de fick sköta det själv, saker blir oftast värre ju fler som är inblandad. iaf vad jag varit med om. 

Det gav sig inte, så jag satt på offläge på mobilen, så inga samtal eller sms skulle kunna nå. 

Efter ett tag så tystna det väl, återgå till lugnet tänkte jag, och ja vet inte om ja hade rätt eller inte. 

Men vi drog hemifrån, drog och hälsade på lite folk, där mer kom fram... 

Jag tror att jag försökte stänga av, bara lyssna med halva örat för att inte ta in allt för mycket, det lyckades väl rätt skapligt. 

Vi drog hem framåt kvällen, hade gått och lagt oss, var väl runt samma tid som nu, 22-23 nånting. 

Just som man börjat koppla av, läget mellan vaken och sovande, så börjar mobilen igen, 

vi båda visste vem det var, så man svarade, sa inget, mest lyssnade. 
Jag vidarebefordrade det ja uppfatta av J, som inte var långt från sömn alls. 

Men så kom smällen!

Jag fick skit för det! 

jag som bara sa vad jag skulle, fick ta emot ord som gjorde att jag föll, inombords, direkt!

Jag vet att jag egentligen inte ska ta åt mig av sådana ord, men det blir automatiskt, jag tar åt mig. 

Det räcker med att nån typ skriver flera utropstecken i ett meddelande, och jag tar det som att de säger sakerna högljutt, 
och caps lock, som att det är argt skrik typ, jag brister. 

Den natten, resulterade i att mycket papper gick åt, och att många tårar föll. 

Tror sömnen sammanlagt blev typ 2 timmar, av de 9-10 jag hade hoppats på. 

Kan inte direkt säga att jag var pigg på att kliva upp när <3 larm ljöd, (även om jag hade kunnat ligga kvar, men kände jag inte klarade det)

Frukost, jag försökte komma underfund med hur humöret, hur tankarna var, det gick inte. 

J hade sagt, redan under natten, att hon kunde stanna hemma från jobbet, om jag kände att det behövdes, 

men ordentlig som jag är, så sa jag att hon inte behövde, att hon inte fick missa jobbet. 

Det gick ju SÅ bra!

Jag hade 0 koll på kroppen, huvudet, tankar, känslor, ja, jag kände mig mer eller mindre ett vrak i morse, 

och utan att jag själv tänkte på det, så kom tårar igen. 

J ringde ändå till jobbet och berättade hur det låg till, så hon stannade hemma, vilket jag kan säga att jag är glad för! 

För att jag skulle få annat att tänka på, än natten som hängde kvar, 

så drog vi ut en sväng, fixade det ärende jag hade för dagen, sen stod fönstershopping på schemat. 

Och det hjälpte, mig att koppla bort tankarna, och tydligen J i den stora julklappsfrågan ;)

Sen hem, hörde inte ett smack av personen, men det drogs upp flera gånger nu under kvällen, det som jag hade hoppats på att jag skulle slippa få upprepat, kändes som att man var tillbaka på 0 igen.

A ja, lyckades släppa det, igen... trodde jag..

Allt som oftast när man lägger huvudet på kudden, kommer typ 1 milj tankar upp i huvudet, 

samma ikväll, men inte tankar som jag ville veta av! 

Tankar sen dessa dagar spolades om, 

tankar om vad som kan komma härnäst.

Efter ett meddelande,  och historien som jag hörde om det, kan jag ärligt talat säga, att jag är rädd. 

Rädd för vad som kan ske, rädd för vad som kommer ske, 

Inte direkt ofta, alls, som jag erkänner det, men jo, denna gång så. 

Jag kan inte annat än att göra det, 

jag vill inte ha det såhär. 

Jag vill ha tillbaka lugnet som var, 

jag vill att allt ska vara bra, att man slipper gå och grubbla, gå o tänka en massa (i onödan må så vara, )

Jag som hade slutat att haka upp mig på småsaker,

jag som hade slutat "övertänkt" varje rörelse jag tog, 

för att jag hittade min trygghet, 

jag kom bort från stan, och fann ett nytt, positivt, tryggt liv. 

Det är DET jag vill ha tillbaka! 

Just nu känns det som att man är helt på ruta 1 igen, 

men skillnaden nu, är att jag har <3 vid min sida, 

så en del lugn behålls väl, 

men ja, ja vet inte.. 

Känner mig trygg med henne,

men framöver kommer vi vara ifrån varann mer, 

förr har man ju bara varit hemma medan hon varit o jobbat, 

men nu kommer jag ju själv ha något att gå till. 

Kan väl inte direkt påstå att jag är vidare pigg, på nåt alls efter dessa händelser. 

Känns inte som att jag klarar att va hemma, men vet inte heller om ja vill göra nåt, 

jag vet ingenting alls känns det som just nu. 

Ska försöka igen att sova, 

även om ja inte direkt tror att det kommer gå vidare bra...

a ja, 

Kram på er! 

Julafton nalkas med stormsteg.

Typ 11 dar kvar, det är ju knappt 2 veckor(?!)

Julklapparna e klara, för längesen.
De sista kom nu för nån dag sen...

Trodde ja..
Men tanken slog mig....

Vad tusan ska man köpa till hjärtat?!

Jag har inte en aning om vad man ska köpa,
frågar man vad hon önskar sig, blir man inte klokare...
"Jag har redan allt . . . "

Så ja,
hjärnan gjorde blackout.
Men det verkar vara fler än ja, då hon skälv frågade mig samma sak,
och nej, jag kommer ärligt talat inte på en enda sak, varken som man kan köpa till henne, eller som jag själv önskar mig...

A ja, det märs, om man kmr på NÅT!

kram

A