Vi hade "grabbarna grus" igår (hästarna) 

O det slog mig då, vilken tur man egentligen har. 
Att få ha 2 så underbara hästar omkring sig. 

Indostro fick mig nästan att tappa andan igår när ja gick in i hagen o skulle fodra.
Hans mörka, mjuka päls, snälla blick, spetsade öron och pannluggen som en snedbena i vinden, mot de gröna ängarna i bakgrunden, såg ut som en tavla. 
(fan att ja inte hann upp med kameran/telefon!)

Jag kan helt ärligt erkänna , ja är svag för mörka hästar, o den killen har etsat sig fast ordentligt hos mig.
Visst, han kan vara en riktig apa till o från, men han är så fin, så mysig hela han.
Ja kan inte riktigt sätta orden på vad det är, men ja tycker om honom <3

O sen Triviant, ägarens RIKTIGA ögonsten.
Har hört en del folk runt omkring uttala sig om hur mycket Trivi betyder för Åke.
Och det syns verkligen, det lyser upp om båda parter när de är nära, Åke syns det nog mest på, man hittar honom allt som oftast med ansiktet i Trivis päls ;)
Eller så dränker han en i positiva kommentarer o kärleksförklaringar till den vackra skimmeln.
Men det är så himla underbart att se <3

Jag har hört folk runt om säga hur oerhört noggrann och mån om sina hästar Åke är, 
Minns att ja i början inte ens hade en tanke på att man ens skulle få röra de, ännu mindre rida de, efter att ha hört det.

Men ja minns så väl, 

15/8 - 13

Skulle till stallet och hjälpa till med hästarna, de skulle iväg och rida på bana senare. 
Ja följde med, tänkte att det kunde behövas hjälp med hinder eller så. 
Av nån anledning(minns inte riktigt) så hade ja tagit med mig hjälmen i bilen.

Kliver ur bilen och lastar ur grabbarna. 
Hör Åke:
"Har du hjälmen med dig kan du få skritta fram den här." 
säger han och håller i Indos tyglar. 
Helt ärligt så trodde ja att jag drömde, ja fick inte riktigt ihop det, jag hade ju varit inställd på att bära bommar, eller max skritta av med grimskaft.

Men nej, det konstaterades, jag hade inte hört fel.
Jag blev uppslängd på en vallack som är lika hög i manken som jag är lång :P (ca 173).
Hade inte ridit sen innan studenten, April -12 
Hade ju haft en perod innan där jag stängt av allt som hade med hästar att göra, lagt det på hyllan helt. 
Så det var väl bara till att försöka fiska fram saker o ting igen då :p

Skritta fram hade han sagt, han själv red Trivi o skulle hoppa. 
"Du kan börja jogga igång honom!" hör ja en röst, o det var väl bara till att göra det då :P
Gick väl skapligt, en miljon tankar snurra, eller stod det stilla i skallen?

Fine, skritt och jogging, det var väl ingen fara tänkte ja, det hör ju ihop. 
Men ett tag senare:
"Så kan du börja galoppera lite i lätt sits!"

O ja trodde man skulle svimma..

Första gången jag sitter på nån av Åkes hästar, han har inte sett mig rida innan eller nåt, bara pysslat med hästarna några gånger..
Men sure, galopp kom man upp i, o där var nästa svimkänsla, som resultera i ett "litet" leende inombords! ;)
Indostro + mjuk sadel + mjuk galopp = <3!

Visst, han blir lite pigg o kan lätt bli stark i galoppen, men i allmänhet så tyckte ja väl att det gick skapligt iaf :)

 

Sen när Åke var klar bytte vi hästar.
O från Indo, som gärna lägger in liten handbroms , till Triviant som hoppat bana....
Det var en LITEN skillnad! 
Trivi ser jag som en omhoppningshäst, pigg o alert när han fått röra på sig, allra helst hoppat.
Så upp och börja jogga av honom, försöka få ner honom lite i varv.
Det är en skaplig kontrast mellan dom 2 :p

Men jag trodde nog fortfarande ja drömde,
Jag? Rida Åkes diamant?! 

Behöver ja säga att jag var på gott humör efteråt eller? ;)

Första gången man sitter på hästryggen på över 1½ år, så lite träningsvärk blev det nog allt, men det spelade ingen roll, jag hade fått rida 2 av de finaste hästarna ja vet ;)

Tänk att det snart gått 1½ år sen, 

X antal tidiga mornar för ridning i ridhus har det allt blivit, o ett antal tävlingar där man varit hästskötare.
Men det är värt det! 
När man får vara omkring så trevliga människor o härliga hästar, då är det helt klart värt det! <3