Så var det en evighet sen man skrev här igen, surprice! ;)

Men men, det är fullt upp nästan hela tiden, o när man väl har tid, så har man ingen ork, eller så har det helt enkelt bara försvunnit ur huvudet att man fortfarande har denna blogg :p

Men men, måndag idag, och redan december, satt senast igår o läste genom lite gamla inlägg här, o tänker tillbaka till sommaren, till värmen <3
Snart sommar igen ;)

Så, vad händer då?

Allt, inget, lagomt, för mycket :p

känns lite så iaf, full fart (som vanligt) så det är bra om man har koll på sig själv ibland !

Måndag var det ja..
Sitter i plugget o försöker komma igång, me det vill sig inte riktigt, efter en natt med lätträknade timmar o allnmänt kaos.

Men det är måndag, man kan skylla på det iaf ;)

Igår bar det av upp till bäste svärmor som fyllde år i lördags, tacos, tårta o musikunderhållning av deras lilla hund blev det visst ;)
Men trevligt, som vanligt! =) <3

Denna vecka:

Möte ang ett extrajobb på torsda.

O i helgen bär det av till mina prinsar <3
 
Kameran ska med! (o ska komma ihåg ATT ja har den med...) 
Kanske man lyckas få några "vinter" bilder på de?
Om nu snön vill dyka upp igen :p

Var ju iaf lite vitt i helgen, så hoppas det återvänder..


Annars är det rätt tomt vad ja vet nu, men det brukar inte vara länge, så får se hur full denna vecka blir ;)

Nej, dags för frukostrast snart, sen ska det (försöka) pluggas! ;)

Kram på er! <3

Denna helg är timmarna hemma väldigt lätträknade må ja då säga!

Lördag:
Upp vid halv 8 på morgonen, frukost och göra sig klar för att sen bege sig ut på vägarna.

Kosan var styrd mot Mora, till J's mormor!

Strålande solsken och har för mig det va typ 17 grader varmt redan på morgonen (Love it!)

Kameran var med, men tror ni man kom ihåg det? Nope ^^

A ja, skönt att bara bege sig ut , bara vara, inga tider, inga krav, ingenting!

Trevlig tid i Mora, som alltid, mormorn e så mysig! ^^

Hjälpte de med lite småsaker , o fikade o hade det bra :)

Sen bar det av till Orsa, det va tänkt att vi skulle gratta en som fyllde, men såklart va han inte hemma!

Men men, det var nice där ändå, som alltid! :)

O mys med Musse bus (Tibetansk Spaniel) som man typ kan göra vad man vill med, han verkar hänga med på det mesta. ;) 

Sen bar det av hemåt, tror vi kom hem runt kvart över 10 på kvällen eller så?

O det tog då inte lång tid att slockna, hann vi lägga oss i sängen innan det va godnatt tro?

Söndag:

Bar iväg på förmiddagen även idag, ner till Ludvika o hälsade på några vänner till J.

Varmt som attan var det, o man e ju INTE avis på hur de bor?! (JO!)

2 våningshus precis vid vattnet, med egen brygga!

Hur underbart skulle inte det vara att bo så? Allra helst när termometern visar typ 24+ ?!

Men men, trevlig fikastund och lite husesyn, för att sen åka o kolla på deras racebilar! :)

Sen så, bar det av till Gustafs! :D

Hade sagt på fm att vi skulle ta en tur, så jag tänkte uteritt i naturen, men tji fick man! :P

Var bara till att lasta på grabbarna o åka till banan, hoppning stod visst på schemat!

Verkade först som att bara ägarna skulle rida, men nepp, man blev uppslängd! ;)
Jag som hade tanken på att bara fota ... :p

Men men, bara att hoppa upp på pärlan o försöka komma igång :)
O på sätt o vis e det rätt nice att Åke jobbar som ridinstruktör , gör man fel får man då höra det! ;)
Men jag tycker att det är bra, man lär sig ju, o kommer tillbaka till "gamla tiden" lättare när man har nån som instruerar :)

Första gången man hoppar sen skolan, och det kändes! :P

Ringrostig? Något ;)
Trodde jag bara skulle värma upp Indo, typ markbommar och sen skulle Åke ta över eller så, men nepp!
Tror hindren börja på typ 40 -50, och vad an det slutat på? 70? 80?
Äh, hade en pigg grabb som verka på rätt bra humör, så det spela ingen roll :) <3

Skoj var det, absolut! :D
Och jag vet, man har en del att träna på ;)

 
Finaste gospojken <3

O nästa helg blir nog lika full den :p

Lördag:
Tävling med Indo i Ludvika.
Sen bär det av till Mora (igen) denna gång på deras första HBTQ Café :)

Söndag: 
troligtvis följa med på tävling även då,
Triviant startar i Åsebo (Avesta)
Sen får vi se, blir väl till att rösta iaf :p

Kram på er!

Så har veckan gått,
En vecka sen hjärtat opererade sig, tiden har gått rätt snabbt ändå :)
Bara invänta några veckor till, så är nog allt som vanligt igen :)

Hon kom hem i tisdags, och jag skulle egentligen upp till plugget som vanligt, men tack vare att man har en underbar lärare, så fick man ta med sig arbetet och jobba hemigrån, och då kunna pyssla om och hjälpa J! =)
KAn väl säga det kändes lite konstigt att stänga av larmen :P
Inte för att man kunde sova nå mycket längre än den tid de brukar ringa inte...
Men bara känslan att ligga kvar i sängen va inte så dumt! ;)

Framåt då?
Jadu, nu är ju J klar med 9.90% av denna resa, vilket känns underbart, att man äntligen kan släppa allt snart, bara koppla bort sjukhus m.m

Fick ett samtal igår, om man vill med på tävling i Fagersta på måndag , underbart att vara tillbaka igen :)
Det som kom upp i skallen då, va om man skulle behöva ta ledigt från plugget, men hörde nu på morgonen att man e ledig då, iom att det e röd dag (annandag påsk) :)

Och så kommer man nog vara i stallet mer framöver , ska kolla upp det mer till veckan :) <3
Men det e så underbart att va med dessa underbara varelser, om så bara vara, stå o mysa i boxen med fina grabbarna! <3

Att leva med en transperson är ingen dans på rosor, det ska gudarna veta!

Men jag ångrar inte en sekund att jag träffade henne   

Jag lärde känna J för snart 3 år sen, tror ja det va..
Fick reda på ganska tidigt vad hon genomgick, men jag var helt ny på vad det var, aldrig hört talats om det alls innan.
Men vad det va blev man ju snart varse..

J har genomgått denna utredning i snart 7 år, riktlinjerna säger 2-3 år. (Bra där!)
Det har varit total brist i kommunikationen mellan sjukhusen, krångel, krångel och ännu mer krångel , har något gått som det ska direkt, så har man varit överlycklig typ.

Och iom detta, har hjärtat haft väldiga berg o dalbanor i både humör och temperament, med oerhörda dippar då motgångarna aldrig tagit paus.

Fokuset utifrån har hamnat på J, som genomgår något nytt, såklart att fokuset hamnar där, man vill ju veta vad det är, hur det går m.m.m
All fokus på henne, men jag då? Nej, jag är ju ingen speciell, jag bara finns där, jag är ju bara "normal" , såklart att det inte är något speciellt med mig, jag genomgår ju inget..

Jag är van sen typ hela mitt liv, att stå i skuggan, så det är för mig inget nytt, låta andra stå i "rampljuset" och själv stå där man står.

Typ enda gångerna jag uppmärksammas, är när J nämner mig, för att fokus knappt en minut senare åter faller på henne..
 

Men såklart, jag är ju ingen så, jag bara finns.
Jag bara håller J ovanför ytan när hon går ner sig, sen är det bra typ, har ju bara hela henne på mina axlar.

Men men, det e väl som det är..

Första operationen, genomfördes i Okt-13.
Hon åkte själv, jag hade ingen möjlighet att följa med.
Vilket kändes helt förjävligt rent utsagt!

Jag går av o an här hemma, och hon är över 20 mil hemifrån..

Men man hade iaf jobbcoachen då, ett sätt att försöka skingra tankarna.

Han visste vad som pågick , så det va helt lugnt att jag gick ifrån då och då, för att ringa, få luft, bryta ihop eller vad det nu kunde vara. Ingen fara från hans sida.
(Väldans tur man inte hade satmaran då!!)

Men så har man ju världens bästa pappa m. partner!
Underbara Madde, satte över pengar så jag kunde spendera helgen i sthlm!! :D
Och bästa Jussi fixade så ja kunde bo hos henne!

TACK!!

Och så precis, så hade vi eget arbete eller nåt sånt, hade ingen jobbcoach iaf, så blev till att man bokade en liten resa, typ alla andra utom J visste om det.... :p

Åkte ner på torsdagen,
Hade kontakt via sms med Jamie under resan,
hade extrajobb på Kupolen då, så sa att jag skulle jobba så ja inte kunde prata den dagen, utan sms va enda sättet jag kunde nås. O hon gick på det! ^^

Efter mycket om och men hittade man fram till rätt avdelning.
Tänkte spela in när ja gick in i rummet, för att ha hennes reaktion dokumenterad.

Gick in i rummet, med inspelningen igång.
O man möttes av att hon SOV!!!

Så ja satt mig lugnt o vänta, bara försökte slappna av.
När man hörde lite ljud av henne, gick man o ställde sig vid sängkanten o bara såg på henne.
Hon slog upp ögonen, och det första man möttes av var ett uppfällt långfinger...?!
"Vad gör du här??" var första orden man fick . (Tack, tycker om dig också typ..)

Som det kändes då var man en hårsmån från att vända o gå ut o åka hem igen, men nepp, jag stannade kvar.

Var x antal gånger under de dagarna, nära på att åka hem, bara skita i allt.
Jag tycker redan att det är jobbigt med sjukhus, se hjärtat ligga helt utslagen med slangar och maskiner inkopplade, gjorde mig inte direkt lugnare, och sen personalens bemötande gjorde absolut inte saken bättre!
Tror det va 1-2 av de som jobbade den helgen, som kunde visa trevligt bemötande även mot den anhörige.

Ett exempel:
Jamie hade kudde under knävecken, för att avlasta operationsstället, så att benen var som ett V.
Jag sa att de kanske kunde lägga någon kudde under fötterna på henne också, så även de avlastas, tror ni det hände? Nepp!

"Personalen vet bäst!" och liknande citat hörde jag x antal gånger.
Men resultatet av deras "handling" ?
J fick långvarit känselbortfall och sår på hälarna..

Hade personalen bara lyssnat hade det troligtvis inte hänt.

Men men, jag är ju som sagt ingen, ingen att lyssna på i alla fall.

Och sen när de skulle köra upp henne o ta bort omslaget, så va jag kvar på rummet.
När hjärtat var kvar, sa de att det var bara att fråga i luckan om hur det går.

Sagt och gjort, jag frågade efter ett tag.
"Det märks när de kommer tillbaka!" snäste tjejen mot mig.
Tack, då vet man det, inte sätta sin fot på KS igen - check! Typ..

Redan i Telefon på op dagen, det står klart och tydligt i broschyren man får hem, att en anhörig kan hålla kontakt med avdelningen under tiden.

Även där blev man typ avsnäst, bara för man hade en liten fråga..

Är det svårt att bemöta med vänlighet eller?!

Men men, hem kom hon i alla fall, efter typ 9 dagar.

Nu är hon iväg igen, för den andra och förhoppningsvis sista operationen, utom halsen då, men den är på Akademiska, och troligtvis bara över dagen.

Jag hemma även denna gång, men har inga planer på att åka ner.
Men nu beräknas hon ju bara vara borta typ 3 dagar så, ingen mening att åka ner.

Men jobbigt är det ändå, allra helst på kvällen när man har en ekande tom säng att lägga sig i, när man är van att nästan varje kväll under våra 1½år tillsammans , känna hennes armar runt sig, känna hjärtslagen sakta ner ju längre in i sömnen hon faller.

Men hon är inte där, man hör hennes röst, men det via en telefon, det känns väl på sätt o vis bra, men man vill ju inte behöva ha en telefon för att höra henne! Jag vill ju höra hennes ord framför mig, inte i text eller i elektronik!

Men men, det e bara att försöka bita ihop, svårt är det, då det i samma veva kom nån jävla svacka själv, årstider och väder som slänger runt som ja vet inte vad, så man e väl inte så oerhört pigg o alert direkt.

A ja, imorgon kommer hon troligtvis hem!   

Då är det slut på allt vad Karolinska heter!
Då kan man börja leva som vanligt !

Då är allt bara historia!

O nu vill jag bara ha min finaste här!!   

Long time, again! :P

A ja, vad har hänt då?
*Börjat plugga , läser nu försäljning och kundservice med inriktning detaljhandel på Lernia här i Blge! =)
Trivs superbra, lite jobbigt att sitta ner hela dagarna bara, men det går an :p

*Firat 1½ år med finaste! <3

* J's nästa operation är bokad.
Sker nu på måndag, men denna gång är hon bara borta max 3 dagar, så inte lika länge alls som sist! =)

*Man har blivit äldre, trodde man skulle slippa höra nån sång, men nepp, man drog på möte för Falu Pride, sen va de typ kört! ;)

*Varit i V-ås x2
Första gångerna jag mågonsin varit i den staden, men första kan väl kanske ha avslutats roligare än aktuten? :P
Men men, det blir väl så när medicinerna inte vill fungera som de ska? ;)

Trevligt annars iaf, hälsade på lite vänner o hade det allmänt trevligt :)

Andra gången var lite bättre avslut :P
Skulle fira J's kusin, så vi drog ner ett gäng och överraskade honom lite :P
Började med Pizza Hut och avslutades med nån timme i en stor arkadhall, med spel & bilsimulatorer!
(Passande när typ hela familjen är bilnördar, och vinnarskallar hela bunten! ;))
Men varmt rekommenderat ställe iaf, dit bär det av fler gånger! =)
Här var vi! :
http://strikebowling.se/

Tja, det va väl det? :P

Ska försöka va lite mer aktiv här, men man kommer ju av sig hela tiden ;)

Happ, så var det måndag igen! 
Var tusan tar tiden vägen? Tyckte det va nyår nyss, o nu är månaden snart slut??!

A ja, idag bar det v till logopeden i Falun iaf :)

Sen en sväng till någr vänner, o det första man möts av i dörren är en Leonberger! :o :)

From som ett lamm, och kelsjuk va hon allt!  :)

Efter lite fika, drog vi till Kupolen o kika lite :)

In på H&M o kolla, hittade en rätt nice tunika, som ja tänkte prova, bara för att, (hade inte en tanke på att köpa den!)

Provade, den satt bra, så var det med det, inte tusan fanns en tanke på att köpa inte.....

Men så blev man nerröstad rätt rejält.... 

(3 mot 1, så det va bara att ge sig ;))

Men men, 50 kr kostade den på rean, annars gick den på typ 200-250, så det va väl inte så farligt då :P
(och figursydd *love*)

Sen stod mat på schemat, innan vi släppte av de vid busstationen och åkte o handlade, för att sen dö hemma i soffan. :)

Så rätt lagom dag idag , inget man kan klaga på alls :)

Bokat ridhus även idag, dock LIIITE senare än sist ! :P 
(sist bokat: 9-11 , nu : 14-16)

Men men, hoppning stod på schemat, iaf för Åke och några till, jag skulle värma upp Indo och sen gå med Trivi :)

Indo:
Försöker jag hitta lite knappar på än, och må säga det verkar gå framåt! =)

Höger varv e lite svårare än vänster, men det kan vara jag som har lättare i det ena varvet, men det går :)

O må då säga, ett tag då man satt där i sadeln, så kändes det som att hela jag typ sken upp som en sol!

Allt bara flöt på, han mjuk i halsen, låg inte i handen, och superlätt att ändra tempo/gångart, med bibehållen form!

Jag har lite svårt att vara "lätt i handen" (kommer på mig själv) o Indo är en sån som man måste leka med fingrarna  typ hela tiden, o på det sättet är han rätt bra, för mig att rida, jag kommer på mig själv mer och mer ju mer ja rider honom! =)

Åke hade sagt att jag skulle skritta/jogga honom lite i väntan på att vi skulle bytas av, men jag kunde inte låta bli att prova några galoppsteg, allt kändes bara så himla bra!
O det första jag hör honom ropa: "Bra där Amanda!" (behöver ja säga att mitt humör inte blev sämre direkt? ;))

Indo har en tendens att bli lite stark i galoppen, vill gärna öka o öka hela tiden, iaf de ggr ja ridit honom ute, men idag så... nepp!!
Bara flöt på , även i galoppen!
Visst, tog väl inte så många steg, men ändå, inte en tendens till att öka mer än jag ville! 

Och saktade sen snällt av när ja höll in, o all känsla kvar än! 

Sen fick han gå med lite längre tyglar, koppla av lite i väntan på Åke :)

Sen lite promenerande med Trivi :)

Så kan väl säga såhär: 

Jag är mer än nöjd med denna dag! =D

Jag måste fan bli bättre på detta med att blogga... inte skrivit sen i Aug (oops!)

Hänt sen sist? 

* Jamie har genomfört 1 av 2 operationer med lyckat resultat.
* Har börjat komma igång mer med ridningen! (:D)

* Slutat på jobbcoach. (Fortsatt jobbsök..)
* Fått tankar att snurra om att starta eget.
* Kommit in oss lite mer här hemma. (har ju "bara" bott här sen böjan av Augusti :P )

* Börjat föreläsa ang. J's resa, som transperson.

Tja, var väl det ja kommer på nu iaf , säkert mkt mer :p

Dagen idag har tillbringats på Ikea :)
Vi skulle egentligen bara dit o byta lite glas, slutade på typ 2 timmar eller så, (kändes det som) 
Men men, man kom därifrån iaf, något sånär helskinnad, bara 10ggr tröttare i skallen o kroppen, då det va totalt fullsmockat av folk (mellandagarna ännu...)

Sen pant på Ica, vilket resulterade i lite mer än vo trott, men kom sen på vi bara pantat 1 gång sen vi flytta så....

Hem o ta det lugnt en stund, innan det bar av till Broken Dreams här i stan (rekommenderar restaurangen!!)

Där blev det middag med födelsedagsbarnet (Jamie), svärmor och hennes karl! :)

Så nu ligger man rätt bra i soffan o ser på tv, ska väl ta o gå o sova snart :)

Javisst ja! 
Tror både jag o Jamie fick sig en skaplig chock nu på eftermiddagen! 

"Vill ni ha lite besök imorgon?" fick ja i ett sms, o klart man vill det, framför allt när avsädaren va pappa!! :D
Som man inte träffat sen Söderhamn Pride i somras! :)
Så han o tjejen kommer hit imorgon, o då bär det visst v upp till svärmor i Floda! =)
Första gången de träffas, så kan bli skoj! ;)

Ne, godnatt på er! 
Kram!