Denna dag hade man kunnat hoppa över..
Hade ju tid på sjukhuset vid ca halv 11.
Tänkte att, när ja ändå ska dit kan ja ju gå till blodtappen.

Skrev in mig där som vanligt, satt ner några minuter, klockan var väl typ kvart över 8 eller nåt, så det va ganska lugnt.
Inkallad till ett rum, gick genom svaren på formuläret ja fått fylla i.

SEN kommer det fram en detalj som ja själv inte tänkte på..

Anledningen till att ja skulle upp, var orsaken till varför ja INTE fick lämna blod idag!

Stygnen måste vara ur & såret helt läkt!
Och sen ofc, måste ju provresultatet på allt vara positivt (inte fått svaren än)

Så det var bara till att boka om tiden ! ^^

Klockan var väl typ halv 9 när jag gick därifrån, sen va de väl bara att skriva in sig i reception, för en 1½ timme lång väntan till att få genomföra det huvudsakliga besöket.
Som tog hela TIO minuter!

Men men, styngen är väck (yey!)
O sköterskans citat lättade väl upp denna morgon lite iaf! ;)
"Superfint, väl läkt, du kommer inte få nå ärr eller så av detta."

Så nu kan man börja röra sig igen, utan att behöva tänka på stygnen.
Vilket betyder: Ja kan börja vara i stallet igen! ;D
(Har väl kunnat det innan o, men tog det säkra före det osäkra o höll lugnt på den fronten)

Så nu är man i plugget, o med en rygg som känns som känns som tusen nålar, men det lugnar sig väl snart. 

Kram på er! <3

Eller ja, operation o operation kanske var lite att ta i kanske? :P

Men kan då säga såhär:
Jag hade den allra bästa läkaren sen evigheter!

Var ju upp till vc i Torsdags, skulle kolla upp förändringen på ryggen. 
Det var iaf vad jag var inställd på..

Han började iallafall prata och kolla upp det..
Typ nån minut, sen vände han blad snabbare än ja hann med typ!

Då började han helt plötsligt prata om min värk, mina symptom, rörelse , U name it!

Hörde hur skrivaren i rummet började arbeta, o vips! så fick man ett häfte på typ 10 sidor, om Fibromyalgi. 
(Vilket både jag och pappa misstänkt att de skulle kunna vara)

Han gick igenom vilka mediciner jag hade, och utan vidare undersökning, skrev han ut två olika "puffar" (astmamediciner), och förlängde receptet på värktabletterna. 
(Tack o lov att man kan namnen på medicinerna, annars hade jag inte hängt med ett SMACK om vad han prata om..)

Sen skrev han även ut et tpapper på kompletterande blodprover som skulle tas samma dag. 

Han pratade lite om det kommande mötet jag kommer ha, första mötet med en specialiserad(?) sjukgymnast, jag vet inte mer än han gör om det, jag vet typ bara datum o lite om vad det handlar om :p

Sen helt plötsligt, så vänder han blad igen! 
Och frågar om vi ska ta bort födelsemärket redan idag? 
Varför inte? Man har ju redan betalat för ett besök, vrf då kosta på mer än behövligt? ;)

Så byte av rum, bedövning av en del av ryggen, kändes lite mysko må ja då säga, med känsel bara på en del av ryggen..
Och några minuter senare var det borta, och jag hade typ 4 stygn i ryggen istället..

Jag som rör mig som en gammal tant till o från i vanliga fall, de rörelserna förvärrades den dagen kan ja säga! ;)

Sen blev det blodprover innan besöket avslutades..

Och jag kan då säga, av alla läkarbesök jag haft under de senaste åren, så var nog detta det som var allra bäst!
Här fick man i alla fall valuta för pengarna!
150:- för ett besök på ca 1½timme, och man fick mycket mer genomfört än jag ens hade trott!

Men skönt att ha fått recept på ny astmamedicin iaf :)
Då min ack så kloka sambo lyckades tvätta den gamla i tvättmaskinen ^^ (asg) 
Men den var ändå nästan slut, så det gör ingenting :)

Sen var det den där omstälningen att knappt kunna röra sig också då..
styngen sitter typ över ryggraden (om ja förstått rätt?) 

så nej, kan inte säga att det är direkt superbehagligt,
men värst av allt med denna läkning:
Det kliar som fan till och från! 

Men jag vet så väl, att det hör till läkningen, och man skall icke röra , hur mycket det än kliar...!

Det har tagit ett tag, men jag har börjat lära mig hur man kan röra sig.
Tunga lyft är något jag helst avstår, iaf till stygnen är borta. 

Var ut till Gustafs o hälsade på igår, blev tillfrågad om att rida i veckan. 
Jag var på väg att säga ja, men sen kom jag på mig själv. 
Så jag väntar gärna nån vecka till, innan ja ger mig upp i sadeln! ^^

Tänkte försöka hjälpa till att släppa in pojkarna från hagen iaf, bära eller brista var typ min tanke ;)

Tog min prins, han brukar iaf vara snäll o försiktig att ta in :)
Som en hund med ca 174cm i mankhöjd ;)
Det gick bra, trots lite halt väglag, men han gick rätt försiktigt brevid! <3

Var nära på att halka typ 3 ggr i helgen, och det kan jag då säga, 
Halka är det SISTA jag vill under dessa veckor! 
Då jag alltid lyckas sträcka till i ryggen vid halka, så är vjag väl inte allt för pigg på det :P
Sträcker ryggen, stygnen rycks, o vips, så är man i Falun på sjukan! ;)
(not surpriced!) 

Men har hittills lyckats hålla mig på benen, *peppar peppar* 

Så nu är det bara att vänta typ :)

19/2 blir jag av med stygnen, o får rörelsen tillbaka! ;)

Kram på er! <3

Detta år är det minst en sak som kommer att ändras.

Detta kommer att bli MITT år!

Jag kommer att börja gå mer efter vad JAG vill, och börja säga nej, till saker jag själv känner att jag inte vill.
Oavsett om folk blir arga eller så, men jag lär väl få gå min egen väg nån gång?
Jag har följt andras ord väldigt länge, det blir väl lätt så när man inte är ett så stort fan av konflikter, och rädd i sig. 
Jag följer andras ord, men knappt nån följer mina, utan alltid jag som skall göra nåt för andra. 

Men nu är det stopp! 
Jag måste börja lyssna på mig själv, göra saker som JAG vill göra, för mig själv.

Hitta på mer saker själv, är en sak, dra iväg lite själv, eller med de jag själv väljer. 

Ett exempel var förra helgen. 

En kompis fråga helt plötsligt om ja ville följa med till Täby (sisådär 2 timmar innan hon skulle åka..)
Jag visste att vi hade planerat en resa till J's mormor i Mora, så det var väl kanske inte allt för positiv respons man fick från den man bor under samma tak med. 
Men magkänslan, och huvudet sa Täby, inte Mora. 
Och så blev det. 

Hundutställning i Täby.
Hotellnatt , hotellfrukost, vem klagar? ;)

Jag kom under den resan på en sak, som jag inte har tänkt på alls. 

Jag och J blev ihop i Aug - 12, ja flytta väl hit lite snabbare än jag själv hann med, (som det mesta annat den sommaren...)

Detta, nu i helgen, 

Var första gången jag åkte iväg nånstans SJÄLV!

Hade knappt haft en tanke på det, men jo, så är det nog. 

J har ju haft x antal läkarbesök , så hon har ju åkt bort flera gånger, då jag varit kvar i samma spår, i samma stad.
Men jag då? 

Jag har inte ens varit hem till pappa själv, eller ens till Orsa. 

Så jag kan säga att det var rätt skönt att åka bort, o bara vara, fokusera lite på sig själv. (o hundarna vi hade med då ;) )

Det var första gången, av många fler saker, som jag framöver kommer att göra.
Inte för att andra vill det, utan för att jag själv vill.

Det kommer nog att krävas lite jobb, att lära sig, men det skall gå! 

Så man kan nog se det såhär, det är ett litet försenat nyårslöfte, till mig själv! :)