De sista dagarna hade jag absolut kunnat varit utan!!

Upp till Orsa i fredags efter att <3 sluta jobba, 

en helkväll med full flum - lovely!

Sen kom man hem  i lördags, då var det väl inget speciellt som hände,

utom att man var nära att krocka med ett rådjur , men det hann undan (bara man själv som var typ klarvaken för ett tag efter!)

Svärmor meddelade under dagen, att de ville behålla Astrid. (Chockad? jag? nej då, inte alls. *Host, harkel!*)

Lördagen avslutades i sängen, tror jag och Jamie var lika trötta båda 2, så det blev väl inte vidare sent då inte. 

Men igår....

Vår dag.... (4 månader tsm)

Så brakade helvetet lös!

Mys i soffan och allmän avkoppling hela morgonen, fram till klockan var runt 1 eller så. 

J verkade på  bra humör, och tänkte ringa en och erbjuda hjälp, men där blev svaret bara skit, och terrorisering, av både hennes och MIN telefon! (då hon ej haft pengar på sin, så lånar hon min vid samtal m.m)

Jag visste inte riktigt vad ja skulle göra, försökte tänka bort det, att de fick sköta det själv, saker blir oftast värre ju fler som är inblandad. iaf vad jag varit med om. 

Det gav sig inte, så jag satt på offläge på mobilen, så inga samtal eller sms skulle kunna nå. 

Efter ett tag så tystna det väl, återgå till lugnet tänkte jag, och ja vet inte om ja hade rätt eller inte. 

Men vi drog hemifrån, drog och hälsade på lite folk, där mer kom fram... 

Jag tror att jag försökte stänga av, bara lyssna med halva örat för att inte ta in allt för mycket, det lyckades väl rätt skapligt. 

Vi drog hem framåt kvällen, hade gått och lagt oss, var väl runt samma tid som nu, 22-23 nånting. 

Just som man börjat koppla av, läget mellan vaken och sovande, så börjar mobilen igen, 

vi båda visste vem det var, så man svarade, sa inget, mest lyssnade. 
Jag vidarebefordrade det ja uppfatta av J, som inte var långt från sömn alls. 

Men så kom smällen!

Jag fick skit för det! 

jag som bara sa vad jag skulle, fick ta emot ord som gjorde att jag föll, inombords, direkt!

Jag vet att jag egentligen inte ska ta åt mig av sådana ord, men det blir automatiskt, jag tar åt mig. 

Det räcker med att nån typ skriver flera utropstecken i ett meddelande, och jag tar det som att de säger sakerna högljutt, 
och caps lock, som att det är argt skrik typ, jag brister. 

Den natten, resulterade i att mycket papper gick åt, och att många tårar föll. 

Tror sömnen sammanlagt blev typ 2 timmar, av de 9-10 jag hade hoppats på. 

Kan inte direkt säga att jag var pigg på att kliva upp när <3 larm ljöd, (även om jag hade kunnat ligga kvar, men kände jag inte klarade det)

Frukost, jag försökte komma underfund med hur humöret, hur tankarna var, det gick inte. 

J hade sagt, redan under natten, att hon kunde stanna hemma från jobbet, om jag kände att det behövdes, 

men ordentlig som jag är, så sa jag att hon inte behövde, att hon inte fick missa jobbet. 

Det gick ju SÅ bra!

Jag hade 0 koll på kroppen, huvudet, tankar, känslor, ja, jag kände mig mer eller mindre ett vrak i morse, 

och utan att jag själv tänkte på det, så kom tårar igen. 

J ringde ändå till jobbet och berättade hur det låg till, så hon stannade hemma, vilket jag kan säga att jag är glad för! 

För att jag skulle få annat att tänka på, än natten som hängde kvar, 

så drog vi ut en sväng, fixade det ärende jag hade för dagen, sen stod fönstershopping på schemat. 

Och det hjälpte, mig att koppla bort tankarna, och tydligen J i den stora julklappsfrågan ;)

Sen hem, hörde inte ett smack av personen, men det drogs upp flera gånger nu under kvällen, det som jag hade hoppats på att jag skulle slippa få upprepat, kändes som att man var tillbaka på 0 igen.

A ja, lyckades släppa det, igen... trodde jag..

Allt som oftast när man lägger huvudet på kudden, kommer typ 1 milj tankar upp i huvudet, 

samma ikväll, men inte tankar som jag ville veta av! 

Tankar sen dessa dagar spolades om, 

tankar om vad som kan komma härnäst.

Efter ett meddelande,  och historien som jag hörde om det, kan jag ärligt talat säga, att jag är rädd. 

Rädd för vad som kan ske, rädd för vad som kommer ske, 

Inte direkt ofta, alls, som jag erkänner det, men jo, denna gång så. 

Jag kan inte annat än att göra det, 

jag vill inte ha det såhär. 

Jag vill ha tillbaka lugnet som var, 

jag vill att allt ska vara bra, att man slipper gå och grubbla, gå o tänka en massa (i onödan må så vara, )

Jag som hade slutat att haka upp mig på småsaker,

jag som hade slutat "övertänkt" varje rörelse jag tog, 

för att jag hittade min trygghet, 

jag kom bort från stan, och fann ett nytt, positivt, tryggt liv. 

Det är DET jag vill ha tillbaka! 

Just nu känns det som att man är helt på ruta 1 igen, 

men skillnaden nu, är att jag har <3 vid min sida, 

så en del lugn behålls väl, 

men ja, ja vet inte.. 

Känner mig trygg med henne,

men framöver kommer vi vara ifrån varann mer, 

förr har man ju bara varit hemma medan hon varit o jobbat, 

men nu kommer jag ju själv ha något att gå till. 

Kan väl inte direkt påstå att jag är vidare pigg, på nåt alls efter dessa händelser. 

Känns inte som att jag klarar att va hemma, men vet inte heller om ja vill göra nåt, 

jag vet ingenting alls känns det som just nu. 

Ska försöka igen att sova, 

även om ja inte direkt tror att det kommer gå vidare bra...

a ja, 

Kram på er! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Solen skiner och det är rätt varmt o skönt ute, underbart!  Men idag nöjer jag mig med att vara inomhus o bara koppla av, spara energin inför imorgon! ;)   Så sitter man o lyssnar på gamla spellistor, låtar som man nästan glömt bort helt, flash...

Måndag 30/3Sista dagen i plugget.Jag själv hade tänkt läsa en till kurs, men min handläggare sa ifrån.Och påpekade STARKT! Att det fanns så många jobb inom det jag läst, så en till kurs inte var nödvändig.Trodde väl inte riktigt att Af skulle neka at...

Så var det återigen ett tag sen man skrev, *suck*Men vad har hunnits med sen sist då?Inte mycket va ja kan komma på :PUtom en liten detalj då:Lurardagen har ägt rum, och så alltså min födelsedag..Den spenderades mestadels på jobbet, men jag klagar in...

Denna dag hade man kunnat hoppa över..Hade ju tid på sjukhuset vid ca halv 11. Tänkte att, när ja ändå ska dit kan ja ju gå till blodtappen. Skrev in mig där som vanligt, satt ner några minuter, klockan var väl typ kvart över 8 eller nåt, så det va...

Eller ja, operation o operation kanske var lite att ta i kanske? :P Men kan då säga såhär:Jag hade den allra bästa läkaren sen evigheter!   Var ju upp till vc i Torsdags, skulle kolla upp förändringen på ryggen. Det var iaf vad jag var inställd...